By the way I wanna say
Jag var i kyrkan idag. Och...det var inte så hemskt.
Egentligen borde jag bara stå för mina åsikter och låta det gå som det går. Inte döma andra, bara vara mig själv.
Men det är enklare sagt än gjort!
Dagen då jag lär mig att säga nej kommer mina problem att förvandlas till sandkorn.
Det finns en paradox i systemet.
Att tillhöra och att vara.
du är unik
"Jag är inte som du och du är inte som jag"
ett helvete.
Jag vet inte vad de menar
när de säger:
"Gud älskar dig, du är helt unik i hans ögon", när reglerna inte får brytas och alla måste lyda.
personlighet...?
Det ger mig ingenting, jag vill inte bara prata annorlunda
eller skratta
eller tänka
eller reflektera
På mitt eget lilla sätt som ska vara "jag".
insida ut
Jag vill agera.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Säg nej. Säg nej nån gång. Telefonen ringer, kom ihåg det nu, säg nej. Det spelar ingen roll, säg nej. Hej, behöver ni hjälp? Åh, jag vet inte....eller...jag måste kanske tänka på saken...det är svårt för er...ja, det går bra. FAN! Vad var det svåra? Är nej ett i synnerhet komplicerat ord? Tre bokstäver. En stavelse. Din lilla svaga jävel. Säg nej nästa gång nu! Ja, jag ska. Ingen ska kunna tvinga mig till något. Ingen
hej jag sa ja absolut kan jag det fast nej jag kan inte jag mår dåligt ni ser inte ni hör inte därför att jag vill inte låta er se låta er höra ni kan ju få för er att jag behöver botas och jag vill inte bli botad jag vill bara vara älskad.
Täck mig, döda mig, göm mig, gör mig osynlig.
-------------------------------------------------------------------------------
Livet ser dystert ut just nu. Jag funderar på att faktiskt söka hjälp. Jag klarar inte av att vara hemma, och när jag umgås med mina vänner blir det fel eftersom de som verkligen känner mig vet att jag mår dåligt, och de försöker bemöta mig på "rätt" sätt. Åååh, jag hatar det, den där ansträngda stämningen som uppstår när man försöker lista ut var man får och inte får säga. Jag vil bli bemött som vanligt, jag vill känna att jag lever det vanliga livet. Vilket jag inte gör, det ska inte vara så här, det borde inte vara så här.
Jag kommer inte klara av skolan som det ser ut nu. Jag kommer inte klara det.
Jag önskar att jag kunde få se en ljuspunkt i tillvaron. Det var så länge sen det hände.
It doesn't come under the heading Reproduction.
Dag 29 - En nytagen bild på mig och 10 faktapunter om mig
Hehe, sorry....^^
1. Jag har haft en konstig jul. På ett sätt var det den värsta jag varit med om, jag tänkte flera gånger på att ringa polisen. Gjorde det aldrig, vet att det bara skulle bli värre då. Men å andra sidan har vissa tider på dygnen varit underbara, när jag har varit med mamma och mina syskon. Då. Då har det varit underbart. Och jag har fått fina presenter.
2. Jag lyssnar på p3, en kille berättar hur det är att vara gay och ha en kristen familj. Han gråter. Jag blir berörd. Jag vet inte var jag ska ta vägen. För jag är han. Jag vill inte bli han. Jag vill att min familj ska vilja ha mig. Men det kanske inte är värt att ha dem om de inte vill ha mig.
3. Jag har velat döda. Sorgligt men det är mina känslor.
4. Jag saknar skolan. Inte vet jag varför, för jag hatar den. Plugget alltså, inte skolan. Men jag vill inte vara hemma. Jag vill bort härifrån.
5. Jag käkar mycket godis. Har ätit skiiitmycket godis idag. Hej hej min ideala vikt, tack för att du stannar kvar...
6. Min mobil ska fyllas på med massa musik från The Script och Anberlin snart.
7. Jag saknar Wilma, hon är bäst. Seriöst. Utan henne skulle livet vara lika värdelöst som för tre månader sen, då jag inte trodde att livet var värt att leva. Jag tror inte det alltid nu heller, men då var det en permanent känsla.
8. Jag saknar våren. Jag har alltid varit stolt över att jag älskar alla årstider lika mycket, men nu kan jag inte hjälpa det länge. Jag vill ta långa promenader utan att frysa ihjäl.
9. Jag önskar att jag kunde måla. Fatta häftigt att kunna få ner alla sina känslor, tankar och idéer med en penna eller pensel. Wow.
10. "We don't take drugs, we´re drugged out on danger, where to meet, when to speak, what happens when we see each other publicly. We think no-one has noticed but there are always faces at the curtan, eyes on the road. There's nothing to whisper about so they whisper about us."
Dag 30 - Ett sista ögonblick
Okej...ett ögonblick för er läsare....ni är inte så många men ni finns...
Jag var 13. Jag hade varit hemma hos en kompis. Vi känner inte varandra längre och jag kommer allvarligt talat inte ihåg varför jag umgicks med henne. Kanske var det vår gemensamma kärlek för djur. Jag vet inte, och det hör inte heller till saken.
På kvällen kom mamma och hämtade mig med bilen. När jag satt där och tittade ut genom fönstret kom jag att tänka på en annan tjejkompis, som vi kan kalla Natasha. (Kan hända att hon dyker upp igen.) Vi umgicks ofta i skolan och hon var rolig att vara med. Jag började tänka på hur det skulle kännas att kyssa henne, och jag insåg att jag gillade henne som lite mer än en vän. Det var då jag insåg det:
NEEEEJ!
Hon var ju en tjej! Det här är sjukt, tänkte jag och vägrade tänka på det igen. Men jag blev orolig. "Tänk om jag är lesbisk?" tänkte jag för mig själv.
Det här skulle bli ett ögonblick, men jag känner att jag måste berätta fortsättningen för er...
Jag började läsa Bibeln, kolla runt i massa kristna självhjälpsböcker m.m som vi hade hemma, och jag väntade på ett svar. Jag fick till slut ett från min biologilärare. "Man är inte homosexuell bara för att man blir kär i någon av samma kön. De flesta har varit med om det." Okej, tänkte jag, och accepterade det. Jag var Normal. Det var en engångsgrej. Homosexualitet var Fel, jag var Normal.
Men det var inte en engångsgrej. Det hände igen. Och sen en gång till. Jag grät på kvällarna när jag tänkte på min framtid som gift med en man. Jag ville inte. Och jag gick från att vara Normal till att vara Fel.
The rest is history.
Jag saknar DIG
Dag 28 - Det här saknar jag
När lycka var att ha druckit för mycket fanta med för många vänner.
Blodrött och nattsvart
Dag 27 - Min favoritfärg
Kläder: Svart och rött.
Hår: Rött.
Övrigt: Rött och blått.
Rött helt enkelt.
Rädsla för att bli upptäckt
Dag 26 - Mina rädslor
Jag är väldigt rädd för att folk ska upptäcka sanningen om mig, samtidigt som det är min största önskan. Jag vet att jag säger emot mig själv... Men jag vill bara slippa ljuga. Därför vore det så skönt om sanningen kunde komma ut, samtidigt som jag vet att det kommer bli ett helvete på jorden om den gör det.
Jag är rädd för att folk ska få veta att jag egentligen inte är kristen, att jag har varit full och absolut kan tänka mig att bli det igen, att jag egentligen är en wannabe-hippie och att jag har förändrats totalt på bara ett år.
Jag använder en sida som heter REMCloud.com, där man delar med sig av sina drömmar och får uttydningar. Mina uttydningar på sista tiden har sett ut så här:
"You are closing yourself off from others. You are hesitant in letting others in and revealing your feelings. It is indicative of some fear and low self-worth."
"You are putting yourself down and are allowing others to take over. This may be a result of low self-esteem or low self-worth."
"You are in need of a change of scenery. You are feeling overworked and need to take time out for yourself [...].
"You may have difficulties with how to handle or deal with a certain situation or person. [...] This represents an encounter with an unfamiliar or neglected aspect of your own self."
Hejhejhej. Jag visste inte att drömmar sa så mycket om mig själv. Men det är väldigt intressant att se, så jag rekommenderar verkligen den sajten!
Jag kan inte skada mig själv i Guds namn!
Jag pratade med en ledare i kyrkan idag. Det var inte det lättaste jag gjort. Hon är en sån där person som verkligen vet hur hon ska få människor att berätta alla sina hemligheter för henne. Jag hade tänkt säga att jag skulle ta en paus från kyrkan (en evighetslång paus) men det slutade med att jag berättade om min uppväxt och hemsituation och satt och snyftade istället. Även om jag till slut fick fram det jag egentligen ville säga så hamnade fokuset på min bakgrund istället.
Självklart brydde hon sig och självklart ville hon mig väl, men hon var tvungen att blanda in Gud i det hela. Hon sa att jag skulle må bättre om jag läste Bibeln och bad i tungor. Det var ungefär de sämsta råden jag någonsin fått. Jo, jag vet att jag har ett värde. Det är inte det. Jag måste inte läsa Bibeln för att veta att jag är fantastisk. I already know that. När jag läser Bibeln vill jag bara dö för att jag känner hur jävla värdelös jag är. (Och för mig är tungomål bara tomt babbel, något man kan tro på om man låter synapserna jobba lite extra hårt.)
Vill ni veta vilka tankar som snurrar runt i min hjärna varje dag?
Jag är sjuk. Jag vet att jag inte är det, jag kan inte hjälpa det. Men det spelar ingen roll, för var jag än går hör jag samma ord om och om igen: "Du är onaturlig, det måste vara något fel på dig, allvarligt, du passar ju inte in någonstans, bättre att glömma sig själv men ha vänner än att ta hand om sig själv och förlora alla." Vissa dagar tänker jag inte så. Oftast är de tankarna bara undermedvetna tankar som gnager på insidan av mig. Men det gör ont.
Jag skär mig inte längre, jag vill inte. Jag tycker för mycket om mig själv för att skada mig själv. Men jag saknar känslan av att ha kontroll. Jag har panikångest ibland, men där är det verkligen inte fråga om kontroll, all självkontroll flyger och far när attackerna kommer.
Jag försöker övertyga mig själv att jag kan ha sex med en kille. Varför ska det vara så jävla svårt? Många har det, och de gillar det, men framför allt så överlever de. Men jag vet att om det så gällde mitt rykte så skulle jag inte kunna. Det handlar helt enkelt om att jag hellre blir grovt misshandlad än får en penis uppstoppad i mig. Skrattretande! säger rösten på insidan av mig. Vad spelar det för roll?
Men faktum är att rösten blir ganska tyst när jag kommer till det argumentet. Vad måste jag göra för att passa in i samhället? Bli våldtagen med flit? (apropå twitter-kriget #prataomdet) Jag kan inte.
Självmord är inte min grej, men ibland undrar jag vad fasiken jag lever för. Jag går runt på den här jorden som en mobbad idiot, utan det där som "alla andra" har, utan livslust, utan nånting. Om jag visste varför det är så viktigt att min vagina används i rätt syfte så skulle jag kanske förstå vad det är för fel på mig. Men jag vill inte ha barn, så där rök den enda orsaken till varför jag "måste".
Ni får gärna ge mig lite råd. Just nu ser allt så nattsvart ut.
Jag strider inte med svärd utan med ord
Jag älskar att skriva, det kan vara allt från noveller till dikter till insändare. Det här är en dikt som jag skrev för två dagar sen och som beskriver mig själv ganska bra.
Vem vet?
Vem vet varför vinterns kyla
drar ner mig från molnen
låter dropparna falla
och visar mig världen.
För inte föddes jag kall
och inte värmer mig kylan
men i kylan kan jag se
Hoppet.
Vem vet hur tankarna försvann
varför känslan fick tala
visa mig skönheten
smörja mitt skinn.
Ingen lärde mig känna
jag är ett principernas barn
men under ytan fanns någon annan:
Näven.
Vem vet om solen stiger
kanske blodet ska flyta
vägskälen brinna
innan maskrosen vinner.
Om jag inte ser den då
efter kampen och striden
ska jag kanske förstå
Hatet.
Vem vet vem jag leker med
på min dödsbädd och grav
med brinnande ögon
med rispade sår.
Jag vet inte, vet inte alls
om soldaten kan skada
ett barn av hans hus:
Glädjen.
Vem vet var vi fanns
från början så tysta
alldeles stumma
med sorg i vår stolthet.
Vi sprang inte framåt
men nu reser vi uppåt
och jag ska proklamera
Frihet.
Together we cry
Dag 24 - Det här får mig att gråta
- Musik
- Böcker
- Berättelser som jag kan relatera till
- När människor far illa
- Orättvisa människor
- När jag får ont
- När saker inte går som jag vill
Störst av allt är kärleken
Dag 22 - Det här upprör mig
Fan, det finns mycket som gör mig upprörd. Jag blir upprörd när folk döms efter vilket kön de tillhör. Jag blir upprörd när människor inte är öppna utan kör på i samma gamla hjulspår. Jag blir upprörd över FRA-lagen, gnälliga syskon, krig, amerikansk kultur, att min kompis tvingas vända sig till Socialstyrelsen för att slippa sin homofobiska pappa, när folk gnäller över småsaker, den helt värdelöst näringsfattiga skolmaten, mig själv och min feghet, köttindustrin, byråkratiska regler som gör att människor inte kan leva sina liv fullt ut och sjukdom.
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Att snacka med mina underbara vänner, fina medmänniskor som bryr sig, när jag får skriva, poesi, vackra ord, kramar, när jag gör en skillnad för någon eller något, choklad, Coca-Cola, musik, tårar.
Varken rättvisan eller nåden kan uteslutas
Jag har inte dött. Men jag har varit sjuk i några dagar. Så nu ska jag ta igen allt jag missat... Var var vi?
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Jag tror det var när jag fyllde elva. Jag hade bjudit in mina fem bästa vänner och allt flöt på så himla bra. Har inte haft så många lyckade födelsedagar i mitt liv annars, antingen har mina föräldrar bråkat (och som barn förväntar man sig att alla födelsedagar ska vara idealistiskt lyckade...fast jag växte aldrig ifrån det) eller så kom ingen på mina kalas.
Dag 19 - Min abslouta favoritlåt
Faaan. Hur ska jag kunna veta det? Men enligt Spotify så är det just nu Justice & Mercy med Flyleaf.
Dag 20 - Någon jag vill byta liv med för en dag, & varför
Obama, lätt! Jag vill veta vad han vet, få reda på alla hemligheter och sprida dem. Påverka människor. Ja, you name it.
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Ögonblicket då jag blev förälskad i en av mina lärare. Nej, jag blev inte kär i honom på riktigt, men jag blev så glad över att möta en man som verkligen brann för kvinnors utsatta situation i samhället. Jag har aldrig tidigare hört en man kalla våldtäktsmän (oavsett etnicitet) för svin, eller hört en manlig lärare ge sina elever råd om vad de ska göra om de blir våldtagna, och göra det för att han faktiskt bryr sig. Jag har hört män ge tjejer råd tidigare, men då har det alltid känts som att deras största bekymmer varit att tjejen ska bli av med oskulden. Det har inte varit de orden, men det är känslan jag har fått.
Och nu ska han vara pappaledig i ett år. Jag blev nästan tårögd när han berättade det. Ingen man som jag känner har varit pappaledig i mer än två månader, vad jag vet.
I'm not a mistake, I'm not a fake
Dag 16 - Det här är jag beroende av:
1. Coca-Cola
2. Böcker
3. Musik
4. Internet
5. Pennor och papper
6. Wilma
Dag 17 - Mitt favoritminne
Shit, svårt! Jag har så många minnen, jag kan inte välja ut något av dem. Minnen med Wilma har jag massor, men även fina minnen med andra människor. Så tyvärr, ni blir utan svar på den här.
Tänk om vi egentligen är väldigt många?
Jag drömde en läskig dröm inatt. Jag drömde att jag skulle ut som missionär i Iran med några i min kyrka. När vi var där höll någon en predikan där han sa något om äktenskapets helighet, eller något sånt, och hur viktigt det var att det heterosexuella äktenskapet var idealet. Då tänkte jag att jag var tvungen att göra något, för tänk om det fanns andra som var som mig och skulle må jättedåligt på grund av hans ord, så jag reste mig demonstrativt upp och gick ut ur salen.
Jag tycker att det borde ha stannat där, men sen var jag rädd för att min läggning skulle bli upptäckt, så jag och nån random kille mördade alla från min församling som var där. När iransk polis kom dit för att kolla vad som hänt sa vi att maffian hade dödat alla.
Efteråt drömde jag en dröm där jag följde en kvinnas liv. Hon var kristen, gick i kyrkan och var en världskänd sångare. Men kyrkan började tycka illa om henne, tyckte att hon var för världslig eller nåt. Senare släppte hon en skiva, och på skivomslaget hade hon typ en bikini på sig, eller rättare sagt såna där kläder som magdansare har. När hon kom till kyrkan såg alla ner på henne. Hon blev kortare än de andra, alla såg ner på henne från sina höjder och med sina fördömande miner. Inför dem förvandlades hon och hon hade alltid på sig de där kläderna, vad hon än gjorde.
Det gör ont i mig. Det ska inte vara så här. Men jag är ju inte ensam. Jag har inte tänkt på det förut, har alltid känt mig ensam och trott att ingen förstår mig. Men det ju måste ju finnas, till och med i min kyrka.
Döda inte drömmen!
Dag 14 - Vad hade jag på mig idag
Igår alltså. Jag hade en rutig skjorta, ett par jeans (tights) med långkalsonger under.
Dag 15 - Mina drömmar
Jag har många drömmar. Jag måste vara en av dem som drömmer mest.
- Bli författare.
- Resa till massa olika länder: England, Irland, Frankrike, Belgien, USA... Jorden runt egentligen.
- Komma ut som lesbisk.
- Träffa the One and Only
- Bli vegetarian (svårt när jag bor hemma).
- Bli ihågkommen efter min död.
- Om jag inte blir författare vill jag jobba inom politik eller något där jag har mycket inflytande.
- Släktforska och lära mig mer om riktigt gamla släktingar.
- Plugga litteratur i Oxford.
De kan döda min kropp men inte min själ
Esti skrev sin första insändare idag. Det är liiite vuxenpoäng på den.
De senaste dagarna har jag känt mig mycket bättre. Jag tror att anledningen är att jag insett att jag har mycket större kontroll över mitt liv än vad jag tror. Jag bestämmer om jag passar in eller inte. Jag bestämmer mitt eget värde. Jag bestämmer ad jag vill göra med livet. Inte ödet eller något annat. Rent filosofiskt tror jag inte att vi människor har så mycket valmöjlighet - alla åsikter man har har man ju fått någonstans ifrån, och åsikterna påverkar ens handlingar. Men jag har påverkats så mycket att jag inser att jag bestämmer. Ingen annan!
Så nu är jag väldigt taggad på att förändra världen. För jag kan! Jag vet att jag kan. Och jag vet även hur - genom att vara mig själv. Genom att reagera när jag ser orättvisor och inte bara stå och se på och våndas.
Jag kan, jag vill, jag vet hur. Mitt kasam måste vara jävligt högt just nu.
Det finns musik och det finns MUSIK
Dag 12 - I min handväska
Haha, handväska? Det var länge sen jag använde den... Men den brukade innehålla kamera, handkräm, vaselin, en hårborste, papper, en penna, bankkort och busskort. Jag brukade använda den när jag skulle till kyrkan, men nowadays går jag ju liksom inte dit så ofta. I skolan har jag en stor väska som inte kan kallas handväska. Annars stoppar jag allt i mina jackfickor, vilket brukar vara mina kort, mobilen, nycklar och lipsyl.
Dag 13 - Låtar jag kan lyssna på om & om igen
Det finns några såna låtar, som jag lyssnat på i flera år och som aldrig blir dåliga.
We Are - Ana Johnson
A Boy Brushed Red Living In Black And White - Underoath
If Today Was Your Last Day - Nickelback
So I Thought - Flyleaf
How To Save A Life - The Fray
Fix You - Coldplay
Speechless - Michael Jackson
Eet - Regina Spektor
Be My Escape - Relient K
An Era Of Threachery - Adept
No Surprise - Daughtry
Chasing Cars - Snow Patrol
Lät du henne komma närmre - Melissa Horn
You Can't Take Me - Bryan Adams
She is an angel.
Dag 11 - Mina syskon
Tyvärr kan jag inte berätta så mycket om mina syskon, vill inte riskera min anonymitet. Men jag har både bröder och systrar varav några halvsyskon. Jag älskar dem - i alla fall mina riktiga syskon (mina systrar). Klart jag älskar de andra också, men de är mycket yngre än mig och så jävla dryga ibland, dryga på ett sätt som jag och mina systrar aldrig var. Jag inbillar mig det i alla fall.
Wilma stör mig. Hon är verkligen min bästa vän, men hon säger saker som gör mig orolig ibland. Som när hon sa att hon skulle ha varit kär i mig om jag inte hade råkat vara tjej. "Vafan," tänkte jag. "Du kan inte säga så." För mig är hon min bästa vän, inget annat. Och jag vet (antar jag?) att jag inte är mer än hennes vän. Det förjävliga är ju att hon förutsätter att jag är hetero, men det är klart, hon kan inte veta.
Jag fick för resten ett sms av henne som jag är tvungen att dela med mig av.
"Jag är glad att du accepterar mig som jag är. Det var typ en rolig sak att säga förut när vi alla var likadana men nu betyder det verkligen något."
Så sant. Fan vad jag är tacksam för att jag har henne.
To see nothing in the light
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Haha. Glöm en bild eller så. Jag har gått runt med mjukisbyxor, raggsockor och en två storlekar för stor tröja. Och en tomteluva. Don't ask me why.
Har ni tänkt på hur viktig musik är? För mig är det livet. Jag lyssnar aktivt på musik flera timmar om dagen.
Den här låten säger så mycket om mig för tillfället.
Var det kärlek då eller bara på skoj?
Dag 9 - Min första kärlek
Min första kärlek var actually en kille. Jag var 11 när han började i min skola. Jag blev jättekär i honom, på riktigt alltså (det kändes ju så då i alla fall). Han var en riktig hårding för att vara 12: bar runt på kniv, betalade tjejer för att vara tillsammans med honom (fast han kunde få vem han ville) och skolkade en hel del. Ändå var han så snäll mot mig och berättade hela tiden hur mycket han tyckte om mig. Vi var tillsammans lite till och från, jag tyckte han var läskig samtidigt som jag drogs till honom. Haha, stackars kille, jag måste ha gjort honom väldigt förvirrad eftersom jag gjorde slut gång på gång men ändå kom tillbaka när han bad mig. Sick.
Det där tog ungefär en minut att skriva. Esti <3 tangentbordet just nu.
A lifetime is not too long to live as friends
Dag 8 - Ett ögonblick
Jag vet inte vad som menas, jag antar att jag får tolka dagens ämne lite som jag vill.
Ett ögonblick värt att minnas var igår. Jag och min bästis, som vi kan kalla Wilma, stod på Centralstationen och väntade på bussen. Vi höll armkrok och försökte värma varandra på det sättet, det var kallt som fan. Det snöade och håret blev vitt av snöflingorna som lade sig på håret utan att smälta. Vi skrattade och pratade om vem av oss två och två till som skulle bli av med oskulden först. Det ögonblicket har jag sparat i mitt minne: Wilma som skrattar, hennes hår är vitt, allt är vitt, och jag var så himla glad, för en gångs skull.
Ta hand om henne!
Dag 7 - Min bästa vän
Utan min bästa vän vore jag ingenting. Vi har bråkat en hel del i två år, men när hon flyttade till en annan stad blev allt bra igen. Jag tror vi insåg hur mycket vi behövde varandra.
Vi träffades första gången när vi var 12. Vi hamnade i samma klass. Jag var helt ny i skolan, och för att vara snäll bestämde hon sig för att bjuda in mig till hennes kalas. Nu i efterhand har hon sagt att hon ångrade det i början, eftersom jag började hänga med henne och hon tyckte jag var asdryg...^^ Men sen blev vi bästisar. Saker och ting hände, hon var med om en olycka, hon blev deprimerad, och vår relation blev väldigt ansträngd. Men som sagt, allt är bra igen.
Jag ska träffa henne idag. Det gör mig väldigt glad. Hon är en av de få kristna som jag vet skulle acceptera mig om jag var ärlig om vem jag var. Jag tror inte att jag nånsin kommer att hitta en lika bra vän.
