ifihadcourage

Dag 11 - Mina syskon

Tyvärr kan jag inte berätta så mycket om mina syskon, vill inte riskera min anonymitet. Men jag har både bröder och systrar varav några halvsyskon. Jag älskar dem - i alla fall mina riktiga syskon (mina systrar). Klart jag älskar de andra också, men de är mycket yngre än mig och så jävla dryga ibland, dryga på ett sätt som jag och mina systrar aldrig var. Jag inbillar mig det i alla fall.

Wilma stör mig. Hon är verkligen min bästa vän, men hon säger saker som gör mig orolig ibland. Som när hon sa att hon skulle ha varit kär i mig om jag inte hade råkat vara tjej. "Vafan," tänkte jag. "Du kan inte säga så." För mig är hon min bästa vän, inget annat. Och jag vet (antar jag?) att jag inte är mer än hennes vän. Det förjävliga är ju att hon förutsätter att jag är hetero, men det är klart, hon kan inte veta.

Jag fick för resten ett sms av henne som jag är tvungen att dela med mig av.

"Jag är glad att du accepterar mig som jag är. Det var typ en rolig sak att säga förut när vi alla var likadana men nu betyder det verkligen något."

Så sant. Fan vad jag är tacksam för att jag har henne.