Dikt
Kuriosa för de som andas
Det bor en solstråle i mitt rum
Hon skrattar och hon lyser
Kanske dansar hon för sista gången
Inför en rådande tomhet
Hennes kamp är inte förgäves
Jag tror att någon lyssnar
Men det är tungt att dansa ensam
Med endast solen i sin hand
Hon tar plats men är ändå stum
Min själ skälver och ryser
Jag känner inte till den sången
Om förbannad utopisk frihet
O solstråle, det liv som levdes
Gör att vi alla tystnar
Din sång och din tro är alltför tröttsam
För flyktingar i sitt eget land
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
(C) Esti, 25/4-11
