Tänk om vi egentligen är väldigt många?


Jag drömde en läskig dröm inatt. Jag drömde att jag skulle ut som missionär i Iran med några i min kyrka. När vi var där höll någon en predikan där han sa något om äktenskapets helighet, eller något sånt, och hur viktigt det var att det heterosexuella äktenskapet var idealet. Då tänkte jag att jag var tvungen att göra något, för tänk om det fanns andra som var som mig och skulle må jättedåligt på grund av hans ord, så jag reste mig demonstrativt upp och gick ut ur salen.
Jag tycker att det borde ha stannat där, men sen var jag rädd för att min läggning skulle bli upptäckt, så jag och nån random kille mördade alla från min församling som var där. När iransk polis kom dit för att kolla vad som hänt sa vi att maffian hade dödat alla.

Efteråt drömde jag en dröm där jag följde en kvinnas liv. Hon var kristen, gick i kyrkan och var en världskänd sångare. Men kyrkan började tycka illa om henne, tyckte att hon var för världslig eller nåt. Senare släppte hon en skiva, och på skivomslaget hade hon typ en bikini på sig, eller rättare sagt såna där kläder som magdansare har. När hon kom till kyrkan såg alla ner på henne. Hon blev kortare än de andra, alla såg ner på henne från sina höjder och med sina fördömande miner. Inför dem förvandlades hon och hon hade alltid på sig de där kläderna, vad hon än gjorde.

Det gör ont i mig. Det ska inte vara så här. Men jag är ju inte ensam. Jag har inte tänkt på det förut, har alltid känt mig ensam och trott att ingen förstår mig. Men det ju måste ju finnas, till och med i min kyrka.

RSS 2.0