ifihadcourage

Dag 11 - Mina syskon

Tyvärr kan jag inte berätta så mycket om mina syskon, vill inte riskera min anonymitet. Men jag har både bröder och systrar varav några halvsyskon. Jag älskar dem - i alla fall mina riktiga syskon (mina systrar). Klart jag älskar de andra också, men de är mycket yngre än mig och så jävla dryga ibland, dryga på ett sätt som jag och mina systrar aldrig var. Jag inbillar mig det i alla fall.

Wilma stör mig. Hon är verkligen min bästa vän, men hon säger saker som gör mig orolig ibland. Som när hon sa att hon skulle ha varit kär i mig om jag inte hade råkat vara tjej. "Vafan," tänkte jag. "Du kan inte säga så." För mig är hon min bästa vän, inget annat. Och jag vet (antar jag?) att jag inte är mer än hennes vän. Det förjävliga är ju att hon förutsätter att jag är hetero, men det är klart, hon kan inte veta.

Jag fick för resten ett sms av henne som jag är tvungen att dela med mig av.

"Jag är glad att du accepterar mig som jag är. Det var typ en rolig sak att säga förut när vi alla var likadana men nu betyder det verkligen något."

Så sant. Fan vad jag är tacksam för att jag har henne.

Dag 8 - Ett ögonblick

Jag vet inte vad som menas, jag antar att jag får tolka dagens ämne lite som jag vill.

Ett ögonblick värt att minnas var igår. Jag och min bästis,  som vi kan kalla Wilma, stod på Centralstationen och väntade på bussen. Vi höll armkrok och försökte värma varandra på det sättet, det var kallt som fan. Det snöade och håret blev vitt av snöflingorna som lade sig på håret utan att smälta. Vi skrattade och pratade om vem av oss två och två till som skulle bli av med oskulden först. Det ögonblicket har jag sparat i mitt minne: Wilma som skrattar, hennes hår är vitt, allt är vitt, och jag var så himla glad, för en gångs skull.

Dag 7 - Min bästa vän

Utan min bästa vän vore jag ingenting. Vi har bråkat en hel del i två år, men när hon flyttade till en annan stad blev allt bra igen. Jag tror vi insåg hur mycket vi behövde varandra.
Vi träffades första gången när vi var 12. Vi hamnade i samma klass. Jag var helt ny i skolan, och för att vara snäll bestämde hon sig för att bjuda in mig till hennes kalas. Nu i efterhand har hon sagt att hon ångrade det i början, eftersom jag började hänga med henne och hon tyckte jag var asdryg...^^ Men sen blev vi bästisar. Saker och ting hände, hon var med om en olycka, hon blev deprimerad, och vår relation blev väldigt ansträngd. Men som sagt, allt är bra igen.

Jag ska träffa henne idag. Det gör mig väldigt glad. Hon är en av de få kristna som jag vet skulle acceptera mig om jag var ärlig om vem jag var. Jag tror inte att jag nånsin kommer att hitta en lika bra vän.