ifihadcourage

Dag 7 - Min bästa vän

Utan min bästa vän vore jag ingenting. Vi har bråkat en hel del i två år, men när hon flyttade till en annan stad blev allt bra igen. Jag tror vi insåg hur mycket vi behövde varandra.
Vi träffades första gången när vi var 12. Vi hamnade i samma klass. Jag var helt ny i skolan, och för att vara snäll bestämde hon sig för att bjuda in mig till hennes kalas. Nu i efterhand har hon sagt att hon ångrade det i början, eftersom jag började hänga med henne och hon tyckte jag var asdryg...^^ Men sen blev vi bästisar. Saker och ting hände, hon var med om en olycka, hon blev deprimerad, och vår relation blev väldigt ansträngd. Men som sagt, allt är bra igen.

Jag ska träffa henne idag. Det gör mig väldigt glad. Hon är en av de få kristna som jag vet skulle acceptera mig om jag var ärlig om vem jag var. Jag tror inte att jag nånsin kommer att hitta en lika bra vän.