Täck mig, döda mig, göm mig, gör mig osynlig.


-------------------------------------------------------------------------------

Livet ser dystert ut just nu. Jag funderar på att faktiskt söka hjälp. Jag klarar inte av att vara hemma, och när jag umgås med mina vänner blir det fel eftersom de som verkligen känner mig vet att jag mår dåligt, och de försöker bemöta mig på "rätt" sätt. Åååh, jag hatar det, den där ansträngda stämningen som uppstår när man försöker lista ut var man får och inte får säga. Jag vil bli bemött som vanligt, jag vill känna att jag lever det vanliga livet. Vilket jag inte gör, det ska inte vara så här, det borde inte vara så här.

Jag kommer inte klara av skolan som det ser ut nu. Jag kommer inte klara det.

Jag önskar att jag kunde få se en ljuspunkt i tillvaron. Det var så länge sen det hände.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0