ifihadcourage

Jag älskar att skriva, det kan vara allt från noveller till dikter till insändare. Det här är en dikt som jag skrev för två dagar sen och som beskriver mig själv ganska bra.

Vem vet?

Vem vet varför vinterns kyla
drar ner mig från molnen
låter dropparna falla
och visar mig världen.
För inte föddes jag kall
och inte värmer mig kylan
men i kylan kan jag se
Hoppet.

Vem vet hur tankarna försvann
varför känslan fick tala
visa mig skönheten
smörja mitt skinn.
Ingen lärde mig känna
jag är ett principernas barn
men under ytan fanns någon annan:
Näven.

Vem vet om solen stiger
kanske blodet ska flyta
vägskälen brinna
innan maskrosen vinner.
Om jag inte ser den då
efter kampen och striden
ska jag kanske förstå
Hatet.

Vem vet vem jag leker med
på min dödsbädd och grav
med brinnande ögon
med rispade sår.
Jag vet inte, vet inte alls
om soldaten kan skada
ett barn av hans hus:
Glädjen.

Vem vet var vi fanns
från början så tysta
alldeles stumma
med sorg i vår stolthet.
Vi sprang inte framåt
men nu reser vi uppåt
och jag ska proklamera
Frihet.