ifihadcourage

Det är intressant att se hur människor reagerar när de får veta saker om en. De försöker behandla en annorlunda, trots att man är exakt samma person och trots att man inte vill bli behandlad som en extra känslig varelse.

Men det kanske är så det är. Inte så mycket att göra åt saken.

Just nu känner jag mig som en lärare. Försöker lära Wilma hur jag tänker, hur jag känner, men framför allt få henne att förstå att hon inte behöver undvika ämnen, att hon kan prata med mig om samma saker som alltid, att hon får fråga vad hon vill.

Det är svårt. Jag skulle inte ha reagerat på det sättet, men jag är ju den jag är, jag vet hur det är, jag kan fullt ut förstå att det inte finns någon skillnad i personlighet före och efter "sanningens minut". Jo, det kan finnas en skillnad, men skillnaden ligger i att man blir mer säker i sig själv, öppen, glad och hoppfull (under förutsättningen att folk behandlar en positivt).

Tips: Om ni är osäkra på hur ni ska bemöta någon som kommit ut ur garderoben, var inte rädda för att vara ärliga. Det är egentligen allt ni behöver komma ihåg. Var respektfulla och ärliga. Det kanske kan kännas som att de två är varandras motsatser i vissa lägen. Men kom ihåg:

1) Om det är en fråga ni har, eller om ni vill förstå mer, välj då ärlighet först.
2) Om det är en negativ känsla ni vill förmedla, välj respekt först. Gå och ventilera era tankar och känslor någon annanstans. Det finns människor som kan ta negativa känslor, som inte tar dem personligt, men jag är inte en av dem och jag tror att de flesta inte är det heller.