ifihadcourage

Det händer inte så mycet, därför bloggar jag inte så mycket. Livet ser rätt så bra ut för mig just nu, förutom att jag har hamnat i en ny livskris. En jag aldrig haft förut.

Försöker förstå varför människan lever och varför jag ska förväntas plugga, jobba, skaffa ett fint hus, egen bil, man och barn, när jag inte vill. När jag bara vill flyga runt och dricka cider och lyssna på musik (och plugga lite ibland) och skriva och dansa och läsa och skratta och tänka och resa. Men hela samhället är uppbyggt så att man måste tjäna pengar. Jag funderar på att vara hemlös i sommar, fast inte själv då. Jag skulle uppskatta den friheten och att få vara så avskärmad från samhället, för det är jag redan, men inte så att det syns.
Jag vill åka och plugga utomlands, men vad behövs då tror ni? Jo, pengar. Har jag pengar? Nä. Var ska jag få 60000 ifrån? Det är inte rättvist att vissa kan göra vad de vill. Det är inte dera fel direkt, men det är fortfarande inte rättvist.
Mamma försöker förklara för mig. Försöker få mig att inse att jag får ut mycket mer av livet om jag måste kämpa mig fram till vad jag vill ha än om jag bara får allt serverat. Det är väl sant, men fortfarande inte eftersträvansvärt. Bah. Jag orkar inte med den här världen.

Jag funderar på att bli bibliotekarie. Det behövs inte så mycket. Krävs inte så mycket. Jag gillar böcker. Jag skulle vara in heaven om jag levde med böcker hela arbetsdagen. Underbart. Men jag skulle inte göra så mycket för världen. Inte förändra den eller så. Jag borde ha fötts som man för några århundraden sen. Då skulle jag ha varit en Columbus och dragit iväg och upptäckt länder.

Men jag får väl se till att förändra världen, helt enkelt. Hitta nya utvägar, döda fler hinder. Så here I come.