ifihadcourage

Här är jag då.

Jag har länge tyckt synd om alla patetiska människor som har små hemliga bloggar där de skriver om sin smärta och ångest. Men jag har börjat förstå dem. Det är ett sätt att få ut all skit. Det känns nog lättare.

Så, jag testar. Faller för trycket eller vad man vill kalla det. Jag ska också släppa lös all min ångest och allt hat och låta främlingar ta del av det. Jorå!

Men jag vill också påverka folk. Vill att människor ska se hur tufft det är att vara annorlunda i ett samhälle där pojkar pussar på flickor och där flickor blir pussade av pojkar. De flesta förstår att det är svårt, men inte hur svårt.

Så, välkommen. Ta del av mitt liv. Kommentera. Använd förnuftet.